Ja här är lite rymdkitsch som jag tillverkade en kväll, i Malmö, i rymden. Det var väl kul antar jag, jag var inte där.
Ännu en ruta, kan tydligen inte sluta. Jaha, då har man börjat rimma också. I den här rutan kan vi se en av huvudrollerna i äventyret. Sonja. Hon fattar tydligen inte poängen och vem gör egentligen det? Finns det ens en poäng att fatta? Ibland är det väl bäst att bara åka med och se var man hamnar. Att ej vara rädd för främmande famnar.
