tisdag 29 juni 2010

Elden


Så sov du här inatt.
De hade spärrat av vid elden och alla runt i kring
var kanske på väg ut eller hem
men vi satt kvar och hörde
på de andra sorgliga satarnas miserabla glädje
och månen var över träden de raka
som korridorer bort mot själslig avgrund.

Och vi reste oss för vakterna kom.

Vägen hem kantades av brinnande soptunnor
och den blonda såg bittert på sin älskade
förlorad i förfallets ljuva sötma

De satt på mitt golv och åt godis, de slagna

De proppade i sig
och väntade inte på svar utan
lät sina vattenfyllda ord blöta ned väggarna
och kläderna
och den mat vi skulle äta
och till slut bad jag dem att gå
men du stannade kvar

och jag vet att jag är det säkra kortet
och jag vet att de andra är mer spännande
men jag sög in din doft
och höll dig hårt
och var noga med att inte blinka
för vad kan inte gå förlorat i ett ögonblick?

Jag andades in dig

När vi vaknade var solen i mig
och du satt där på soffan
och kaffebryggaren lät uråldrigt kaffe silas genom sig
och jag som inte ens dricker kaffe när jag är själv.

Dagen och arbetet
Vi är så nära men så omöjligt långt borta
Den enda gången jag skrattar är när du gör bort dig
Den enda gången jag är vänlig är när du är svag
De andra
De finns inte längre
Deras patetiska liv och deras skrattretande längtan
Jag tycker synd om dem
Jag skalar av dem som lagren på ett salladshuvud
och finner mask efter mask
På den yttersta dagen kommer de stå där och flina
Flina åt mig som sitter kvar
och du som gick vidare
och det är en paralyserande tanke, den tanken

Istället gör vi såhär:

Du tar min hand
och leder mig
och jag står bakom dig
och skyddar dig.
Tyvärr är vi båda armlösa
och du skulle aldrig göra det
Ta min hand
Jag antar att det är upp till mig att fånga dig
men jag är inte en sån som fångar.

Istället ska jag vänta
När jag väntat ska jag gråta
När jag gråtit ska jag sova
När sömnen lakat ur mig ska jag vandra
När jag vandrat ska jag falla
När jag fallit ska jag läka
När jag läkt står du förhoppningsvis där igen
och vi kan åter gå på linor av stål tillsammans

Vi möts igen på andra sidan

Men detta är egentligen bara fantasier
Egentligen är väl solen i mig
och när vi kysstes farväl ville jag följa med dig upp
och jag ska längta efter dig inatt
och imorgon när jag ser dig ska jag le mot dig
och dina läppar som svalkar min feber så ofta nuförtiden

Inga kommentarer: