Tågen

våren stod redo i ljuset
som fångats av solstrimmans damm
som dansande drev i ödsliga rum
när vi levde i vinddrag från långväga tåg

när jag tänker på dig
känner jag klordoft
för jag brukade tänka på dig
på väg hem från badhuset

då frosten fick håret att stelna
i stjärnorna glittrade tankar
och ljuden från bruket i fjärran
steg upp ibland molnen som vilddjur

i simtagens badhusblå pauser
inrymdes tallarnas toppar
sågs susa på kanten av branden
som uppväckts av saknadens sång

minns du mig velig i köket
jag kunde ej städa bort äcklet
men sedan så inleddes akten
och pågick till långt in på natten

vuxen var jag innan
havet gjorde mig ung
det trassliga glömde jag sakta
när vågorna smekte mig hemåt

minnets megapixel talar
om droppande hustak i förgrund
om dallrande granar oändligt
om tingen som aldrig blev sagda

om våren som var som ett töande spår
om tiden som blev till en rykande skog
där tystnaden växte sig ekande stor
och tågen som avgick med åren