Hets

Nu är det stressigt. Min dygnsrytm börjar komma i fas, men jag ligger fortfarande efter med frukosten. I söndagsnatt var jag i göteborg i tre timmar, idag skall jag dit igen, men nu i fyra dagar. Alla i min klass sitter och panikproducerar fanzine, häftapparaterna är för klena så det blir till att sy istället. Själv försöker jag hålla mig i bakgrunden, har gjort visitkort och måste göra en sida bärplock innan tåget går 17.11. Lunch måste jag äta också, men det löser sig, jag vet att det kommer lösa sig. Jag drömde om stjärnhimlen och sen glömde jag mina vindruvor i påsen.

Sömnbrist

Jag sov för lite. Satt på en buss ända från Gävle, sen till Göteborg. Där stod jag i tre timmar och frös, för terminalen hade stängt. När jag kom hem till Malmö var klockan sju på morgonen. Sedan dess har jag hattat runt på skolan när jag inte har försökt improvisera fram någon slags sömn. Nu ska jag jobba en sida bärplockaren, sedan kolla på Plötsligt i Vinslöv, sen ska jag sova.

Nyckelpersonerna

I denna värld finns många människor. Några är speciellt farliga för samhället. När jag var i Gävle på årsmötet för serieföreningen Comic Royale stötte jag på tre av de kanske farligaste människorna på denna planet. Jag ser det som min plikt att varna allmänheten för dessa personer.

Slimon Blundmärg

Skvallerjournalist och den fina världens svarta får. Hans huvudintresse är mat och han specialitet är blodpudding. Drar sig inte för att sätta sig på småfolket och skiva de stora itu. Passa dig när han vill bjuda på middag -det kanske är du som står på menyn!




Blämma

Bland svampen som växer i de radioaktiva arsenikträsken i södra Knorrlands förtvinade skogar sköt hon en gång upp, vit och mjäll. Där har hon sedan blivit kvar och sitter nu och lockar på vilsna kriminella som hon sedan sönderdelar och bygger ihop till levande döda lekkamrater. På tisdagarna bjuder hon trollen på en stor gryta med buljong gjord på gamla nazister.



"Kvalle"

Informationsminister på den beryktade serieföreningen Comic Royale. Långt ned i källaren på den sedan länge övergivna och utbombade universitetsbyggnaden i Gräble sitter han och skriver förvirrade PM till de hungrande och fattiga föreningsmedlemmarna.
Passopp när du hälsar på, ty stalaktiterna i bakgrunden är ej av kalk, utan av snor.

Detta är en bild från min nya serie under produktion. Den handlar om en bärplockares kamp för överlevnad i den hårda svenska skogen.

Samkväm hemma hos mig. Det är min födelsedag. Jag får presenter. Tomas Antila ska försöka gissa rätt i en gissningslek, men det går helt enkelt inte. Vi går ut på en strandpromenad. Turning Torso i dramatisk skymning och blinkande lampor på havet. Senare på kvällen sitter jag och tittar på katten och försöker förstå.

Simhallen

Detta är den bästa simhall jag någonsin varit på. En bassäng, en bubbelpool, i kanten en spädbarnsbassäng. Så ändamålsenligt. Inga konstigheter, du går dit för att simma och bada bubbelpool, medan du simmar kan du titta upp genom takfönstrena och se himelen där ovan. På vintern är den rosa mot röd och sen svart, med stjärnor som tindrar och du vet att det är iskallt ute och då tänker du på bubbelpoolen och då blir du varm. På våren är himlen blå med rosa moln. Det är också fint, för då vet du att någonstans sitter några och dricker folköl och man kan se saker och ting på ett lite annorlunda sätt.

På bilden syns vår badvakt begrunda en badkorv.

Nu är vi på berget. Vägen vi ser är en gammal skoterled. Man kan höra elektriciteten i luften. Om man går in i skogen ganska långt till vänster kommer man till en bergstopp där en radiomast står som en fyr eller vakttorn eller nåt annat jävla skit som man skulle kunna likna det vid. Ja ja där står den i alla fall och nedanför har någon skrivit, med röda spraybokstäver: DONT FUCK YOUR MOTHER, vilket känns som en ganska resonabel förmaning. En gång gick jag här och var rädd för vargarna. I bakgrunden hördes en motorcross och jag var fan rädd för den också. Inte för elektriciteten. Den var bra. Nedanför ledningen hittade jag en digitalbox på stigen. Den kändes lite som en nyfödd där den låg.

I början är det alltid vinter.

Jag kan sakna det här. Den här utsikten. Den var alltid annorlunda. Och bergen där bakom som
man inte ser på denna bild, men de finns där och de är täckta av skog och tar över ens liv till slut och gör en kanske lite tokig. Det finns bävrar bland dessa berg. Bävrar och vargar.

På gatan vi ser på denna bild åkte en gång en liten tant förbi. Fyra alkoholistgubbar, stupfulla gick gatan fram och ställde sig på var sin sida om hennes bil och stoppade den. Sedan brölade de, satte bilen i gungning och gjorde obscena grimascher åt den stackars lilla tanten som försökte gömma sig bakom ratten. Och allt detta såg jag, från första parkett. Jag har sett misshandel och nazister från detta fönster. I huset mittemot som antagligen är rivet nu hölls en militärövning. Skumma typer i fancy shoes stod ute mitt i natten och väntade på tjacket. En mörkhyad transvestit i blågul svergiekeps brukade cykla förbi med ett fridfullt leende på läpparna, ibland iförd en stor svart och krullig peruk.
Och bakom allt, skogen.

Ja, så var det.

Ett år såg jag ut över allt detta och nu kan jag sakna det. Jag tror att det på något konstigt sätt gjorde mig gott.